Vafö bloggar ja?

Som ja konstateera i mett första inlägg, så försto ja att he liksom e kostymen at liksom bereitta vafö man bloggar. Å de ska ja gör i da, vårn ti ära! Fö nu skiner verkligen sooln, fåglana kvittrar å man ha ju til å mee sitt liite bar gräs ida!

Nåjaa, he va så att ein afton tå ja kom in från ladugårdn å foo in på mit ruum, had tänkt kryp in undi tecki geinast, så knacka he på dörrn. De va moore. Å nu måst ja väl fö hesaboona tillägg, at moore, he e he som ni kallar ti mamma.

Hon knacka nufötiden allti före hon kom in på mit ruum. Vi had sini ein tiid tibaaka eit litet intermesso. Hon sku in å dammsuug mit ruum å kom raaka veegin in på ruume, uutan ti knacka. Å, hu sku man nu sej de häär så däär diplomaatiskt? Hon liksom öviraska me me pinfärsker nyaste tiidning av "Landsbygdens Folk" i handn. He va ju liika pisanamt fö oss bååda. Sen dess ha hon allti knacka på dörrn.

Nu tappa ja liite rööda trådn. Alltså, vaa va ja nu? Joo, alltså moore knacka opa dörrn. "Stig opa", ropa ja å hon steig in. "Höö du Greger, ja ha kööpi ein sak åt te fåån Citymarket", sa hon å harklade. Hon had kööpi ein slika täär läppäre åt me. Ein daator man kan fast oxå ta mee ti ladugårn. Å viis juutuub videår åt kuddona!

Kan int riki pååståå at ja ble eild å låågor direkt. Va ska ja gör me te? Härtills ha man klaara se utan någo fanstyyg, så vafö nu skaffa eit? Nå, moore harkla se ijen å sa. "Hördu Greger, ja ha höört at man kan hitta flickvänner via Internet. Kanski de sku va dags fö te å röör sej minder me kuddona å meer me folk.".

"Moore, moore", sa ja. "He e ju riki snällt uta te at tänk opa me, men ja trivs noo rikit bra heim hii me te. Å ha ja någo på hjärta, så kan man ju allti ventileer he me kuddona. Tom e klooka djur å man bruukar no allti få någo svaar uta tom". Nå, int vill man nu sååra moore, så ja sa nu ändå tack åt henne å så satt ja daatorn opp på hyllon.

He too ein tiid å så had ja riki glöömi daatorn då ja rååka på radion hööra om Bondbloggen. He leit på någo viis så intressant at ja måst gräva fram daatorn å på nå vis få igång he. Å så räplä ja på den tis ja hitta eit ställe de sto "Internet" opa. Å så skreiv ja bondbloggen å hamna opa dendär siidon. Å ja blee så fast i he som Massey Ferguson miin ibland bli i leiron opa våårn. He va så kiva te häär me Internet.

Å så efter ein tiid bestämd ja me fö att sjölv liite va så täär modern å börja blogga. Å he ha varit så kiva, at ja misstänker noo att ja ännu fortsäter ein tiid åtminstone. MEN sej int någo åt moore min. Åt henne ha ja sagt att int ha ja rööri daatorn ännu, då hon ha frååga. Ja ha, heilt i misstaagi, varit opa, hu sku man nu sej de diplomaatiskt, på "Landsbygdens Folk" siidor. Å he sku ju vara liite piinsamt fö både moore å me om hon sku vita!

Glaader våår önskar Greger!