Aj nääi - eit vaarningens oord höörni!

He ha vari liite tyyst opa blåggfrånten ein tiid nu. Å he va ein såm frååga åm he va någå feil på blåggn ellär opa henne sjölv. Nå joo, hon e fiiner, hon feilas int någå, så ja tenkt at he e betär at berett kva såm ha hendi.

Aj nääi. Ja haar til å me sjölv svåårt ti troo opa he.

Ni ha sääkärt int någån miissa at he ha snööa ein aaning. Å sjölv had man då skaaffa åt se en sliik täär snööslungå. Ellär ejentligen så had man skaaffa åt se en sliik täär löövblååsare, ja meinar, nu ska he vel fungeer ti blåås iveeg sliik täär snö å tå.

Å ja sku tå far et maskiin. Såm va i veedsjuule. Men dörn va tå insnööa, så först mådist ja far et spadan. Å spadan. Ja hånå had jag lååna ut ti granngummån. Ni veit, man haar liite svåårt fö te täär kvinnfålki. Ja meinar. Hon ringd ein aftån opa dörn å frååga åm ja had spada ti lååna. Diskujoon giick ungifäär sliik häär:

Granngummån: "Ja haar så sjuuker rygg, men båånen ska fööras ti skoolan å tii e ein aikadi snöökasa i veegin fö biiln".

Ja: "Aj nääi, kva säär tu. Haar int tu någå bisi me traktår såm sku kuna jelpa?"

Gummån: "Nääi, men bisi stack när ungana ble i skoolåldern. Han saa at he betär at han int e heim meera tå han endå int kan jelpa me lexåna. Å he e såå smaalt tii vi biiln, så man måst noo måka me spada."

Å nu vi te häär laage, så såå hon me raakt i öögona. Hon skeeva int, nääi. He va noo me fliit hon såå opa me. Å kveit ni va. He va -23 graader, men ja smalt noo me de sama. Å sa.


"Höörtu, ja kåmmer å mokar åt te."

Å så foor ja å moka. Å så viisa se at fö at sku kuna moka bårt snöön baket biiln, så mådist ja först moka hela gåårdn. Å trappån. Å stiign ti pååstlåådån. He too eit paar tiimar. Å när he va fäärdit å ja saa, at "höörtu, tu kan hål men spada ifal he bliir någå nöödfall". Så sa hon "tack höörtu", men blickn, he had försvunni he. Aj nääi.

Nåjoo, men he va altså så at ja sku behööv själv spadan, å så foor ja ti granngummån. Ringd opa dörn. He va eena ungin såm yypna. Ja sa at "Morjens! Ja e Greger från grannhuuse.". Tå sa ungin, at "Moore ha saagt at vi int fåår tala me någå bisar. Tåm kan vara pervån!". Ja han seta footn millan dörn, aj nääi kva he too sjuukt, när ungin sloo fast dörrn. Men tå börja ungin skriika "Ja ringer ti poliisn åm tu int lemnar ååss i freed!". Aj nääi.

Nå, på någå viis så fiick ja ungin ti lugn neer se. Å saa, at ja behööver bara spadan såm mooren had lååna. At kvar e han? Tå saa ungin, at hon veit noo, men hon säär int åm int ja först slickar dörrhantaagi. Aj nääi. Int vist man ju kva he va fö sliik täär agenda baket slikat förslaag, men ja behöövd noo te täär spadan, så ja joord såm flickan sa. Å slicka handtaagi. AJ NÄÄI!

Däär stoo man sen me sen tungå! Fast såm Andersons kuddor såm giick neer i tjärre. He va liite Luther yvi te hela. "Häär staar man me tungån fast i handtaagi å kan int ana." Å ja han tenka opa myky dåm tiimana he too fö te granngumån ti kåm heim ijen. Såm at kvaför haar tåm int någå vaarningskyltar. Ja meinar, hu sku nu man vita, såm int har tåm vaassaste pennåna i skrivboordslåådan, at man int ska set tungån fast i jäärnföremåål tå he e kaalt?

Men så at int ni men fiina blåggvennär sku bli uutsatta fö he sama, så ha ja planeera ein varningsskylt såm ni gäärna kan distroheera ti eer vennär så he int gaar liika galit fö tåm.

Hål åårdning opa ider! Ha he braa i smellkalla vintern!

Greeger

Ps. Jo, he va noo liite nålit tå granngummån kåm. Fast hon sjöött he noo fiint. Hon sat liite varmt vatn opa tungån men, å så va ja friier ijen. Aj nääi. Å så fiick ja te täär blickn ijen. Aj nääi.